Datalagringsdirektivet bordläggs

Riksdagen beslutade alltså att datalagringsdirektivet ska vila i ett år. Det verkar ha varit på marginalerna att bordläggningen gick igenom. Från riksdagens webbsida: “62 ledamöter röstade för en bordläggning medan 281 ledamöter röstade för att anta förslaget. 6 ledamöter var frånvarande”. För att ett beslut om bordläggning ska antas krävs att 1/6 (ungefär 17%) av de röstande ledamöterna röstar för bordläggningen. I detta fall röstade ungefär 18% för bordläggningen.

Men ja, blir väldigt intressant hur detta utvecklas nu. Hur kommer regeringen agera efter att kommissionens utredning släppts? Slipper vi datalagring? Stramas förslaget åt? Eller kommer regering fortsätta spela dum?

Piratpartist tar plats i Idol-juryn

Tv4-programmet Idol tar in Piratpartisten Alexander Bard i programmets jury-grupp där Bard kommer ersätta Andreas Carlsson. Jury-medlemmarna i programmet har hittills, vad jag vet, bara bestått av personer som ställt sig negativa till piratkopiering. Men med en piratpartist i gänget så balanseras åsikterna nu ut och vi får hoppas att Bard får en chans att prata med de övriga jury-medlemmarna och föra fram argumenten om varför piratkopiering inte är så illa som de tror. Go get ’em buddy!

Datalagringsdirektivet: Regeringen kunde göra mer

Riksdagsledamoten Maria Abrahamsson skriver på sin blogg om datalagringsdirektivet:

/…/ har regeringen gjort vad den har kunnat för att lindra skadeverkningarna av direktivet…

Om regeringen kunde förhala genomförandet av direktivet under hela förra året för att slippa debatten före valet så kan regeringen utan problem även förhala omröstningen i riksdagen med åtminstone en vecka tills kommissionen publicerat sin utvärdering av direktivet, som förväntas leda till att direktivet stramas åt. Så nej, regeringen har inte gjort vad den har kunnat för att lindra skadeverkningarna av direktivet. Tvärtom, anledning till att omröstningen sker imorgon är just för att man vill få igenom förslaget. Blir lite svårare när det finns kritik mot förslaget, speciellt när den kritiken kommer officiellt från EU.

Regeringen ville slippa debatt och kritik innan valdagen och regeringen vill slippa debatt och kritik efter att kommissionens utredning släppts. Båda hade gjort det jobbigt att driva igenom lagförslaget.

Sista personen att försöka ändra Piratpartiet

Alexander Bard har hatat Piratpartiet sedan partiet grundades och dissade partiet i rätt hårda ordalag. Idag är han medlem i Piratpartiet.

Intressant taktik det där: Dissa partiet, kalla medlemmarna för rättshaverister, säg att fildelning är stöld och att “påstå något annat är bara att ljuga blatant”. Bli sedan medlem i samma parti och försök ändra det i grunden så som det passar dig själv. Något som kräver medlemmarnas stöd.

Jag tror mer att det handlar om att hans egna politiska projekt aldrig tog fart men Piratpartiet har tillräckligt stort stöd och tillräckligt liberal ställningar för han inte ska behöva bygga nåt från grunden. Och om det inte är så så får han gärna först förklara åsiktsbytet innan han försöker ta över partiet.

EU-domstolen: Nej till patent på stamceller

Europeiska unionens domstol (EU-domstolen, föredetta EG-domstolen) kommer snart fastställa en dom i ett mål som handlar om patent på stamceller och kommer då med största sannolikhet att säga nej till patent på stamceller. Detta med hänvisning till den moraliska aspekten. Då borde samma sak rimligtvis gälla gener?

The European Court of Justice today issued a preliminary opinion that procedures involving established human embryonic stem (hES) cell lines are not patentable.

Bristerna med Piratpartiets patentpolitik

Christian Engström skriver att gröna gruppen i Europaparlamentet har diskuterat läkemedelspatent och passar på att översätta svenska Piratpartiets (PP) ställningstagande kring läkemedelspatent till engelska (på svenska här). Vilket för mig gör det uppenbart hur mycket arbete PP måste lägga ner på att utveckla sin politik på detta område. Finns ett antal problem med förslaget som finns idag. Dessa är:

Avsaknad av tydliga mål. Vad är målet med PPs patentpolitik? Det framgår inte riktigt. Vad är det tänkt att detta förslag ska uppnå i praktiken? Det enda jag kan hitta som kan liknas vid mål är följande

Att patent på läkemedel, så kallade medicinpatent, har många negativa effekter är allmänt känt.

  • Medicinpatent gör att hundratusentals människor i fattigare länder inte har råd med läkemedel de behöver, fastän läkemedlen finns och skulle kunna rädda deras liv.
  • Medicinpatent snedvrider hur forskningsresurserna används, eftersom det är lönsammare att lindra välfärdssjukdomar än att bota fattiga från malaria.
  • Medicinpatent gör att läkemedelskostnaderna i sjukvårdsbudgeten blivit en gökunge som oupphörligt växer år från år, och som politikerna inte har någon makt över.

Så PPs mål är att i allmänhet sänka kostnaderna för läkemedel och fördela forskningsresurserna rättvist mellan olika sjukdomar så som de existerar i världen? Inte mer? Och är vi verkligen säkra på att dessa går att uppnå bara genom att avskaffat patent? Vad gäller att sänka kostnaderna, hur vet vi att läkemedelsföretagen inte använder andra metoder för att hålla uppe priserna? Vad gäller punkt två så fungerar marknaden efter principen “tillgång och efterfråga” vare sig patent finns eller inte. Det enda patent gör är att höja priset på läkemedel. Så även om man avskaffar patent så kommer det inte automatiskt innebära omfördelade forskningsresurser från välfärdssjukdom till försummade sjukdomar (neglected diseases på engelska) då det fortfarande är mer lönsamt med välfärdssjukdomar. Det för oss till nästa punkt.

Den planekonomiska lösningen. Piratpartiets förslag är alltså att avskaffa patent och låta staten centralt styra var forskningspengarna ska hamnar. Då skulle pengarna omfördelas på ett mer rättvist sätt. Hade jag tyckt att detta var den bästa lösningen hade jag gett mitt stöd till det samtidigt som jag hade druckit min Coca-cola. Jag har aldrig brytt mig om politiskideologi och har inget emot att blanda hejvilt från olika ideologier. Men realistiskt sett så finns det väldigt få stater på denna jord som är beredda att lösa detta med så klassiska socialistiska verktyg. Dessutom är det troligen att slänga bort resurser genom att inte låta företagen använda egna resurser som de finansierar med egna intjänade pengar. Vilket för oss till nästa punkt.

Har staten råd att finansiera forskningen? Staten betalar för väldigt mycket av läkemedlen genom olika välfärdsprogram och genom statlig forskning. Det stämmer. Men har staten verkligen råd att betala för så mycket forskning som anges i PPs förslag? Jag är inte säker, men jag tvivlar. Det är en fråga som behöver utredas mer. Vilket för oss till nästa punkt.

Allt för stora generaliseringar. Jag förstår att meningen är att PPs förslag ska utforskas mer. Men redan i texten som är länkad ovan görs det alltför stora generaliseringar. Det är lite för många gissade procentsatser och siffrorna tas på allt för stort allvar. Låt oss vara ärliga och tydliga med att dessa siffror inte är hela sanningen. Troligen är vi inte ens nära. Det är väldigt generellt. Dessutom ges hänsyn bara till patent. Vilket för oss till nästa punkt.

Patent är inte hela historien. I PPs förslag för läkemedelspatent tas det bara hänsyn till just patent. Som om det inte finns andra faktorer som påverkar utvecklingen av läkemedel, den snedvridna fördelningen av forskningsresurser och priset på läkemedel. Det gör det. Den senaste trenden som jag (och även Amelia) har märkt av är faktiskt att läkemedelsföretagen har börjat överge patent som affärsmodell till fördel för instäningsaffärsmetoder av annan sorts information som är viktig i branschen. Detta är en punkt jag kommer återkomma till inom kort framtid. Men detta betyder att PP behöver bredda sin politik på området. Patent är inte hela sanningen.

Jag kommer dra igång den här bloggen igen inom kort, med stort fokus på de informations- och innovationspolitiska aspekterna av läkemedelsutveckling med förhoppningen att på kort sikt ändra, uppdatera och utveckla PPs politik på området och i allmänhet att upplysa människor.

Oklarheter i datalagringsförslaget

Verkar som att konstitutionsutskottet (KU) bereder regeringens förslag om datalagring av trafikuppgifter och ska lämna ett yttrande till justitieutskottet snart. Men PTS har skrivit en rapport “som visar på oklarheter i genomförandet av regeringens proposition om datalagring” som Peter Eriksson, ordförande i konstitutionsutskottet, uttrycker det. Så nu har KU bjudit in PTS för att redogöra hur de ser på “de här frågorna”.

Jag tycker att det mest intressanta här är följande stycke:

Konstitutionsutskottet diskuterade i dag också det faktum att EU-kommissionen är i gång med att förbereda ett nytt, omgjort datalagringsdirektiv.

En av de främsta kritikerna mot regeringen är att de vägrar vänta på detta omgjorda direktiv. De vill driva i genom ett lagförslag, som måste göras om inom ett eller två år. Och det är ganska udda med tanke på att ändringarna kan bli omfattande. Men har någon hört anledningen till varför regeringen inte vill vänta? Det är i alla fall bra att riksdagen diskuterar hur de ska förhålla sig till att omfattande ändringar av direktivet troligen kommer antas innan årets slut. Tror knappast att regeringen kommer tänka om och välja att vänta på det omgjorda direktivet, men förhoppningsvis sätter det en press på dem att åtminstone ge en förklaring (om de inte redan har gjort det?).

För övrigt vore det bra om det svenska internetklustret orkade ta sig igenom och kommentera PTS-rapporten. Finns nog en hel del fakta i den som kan användas i debatten. Både i datalagringsdirektivsdebatten och i övervakningsdebatten i övrigt.

Asiater börjar fatta spelet

I artikeln Sverige rasar i internationella patentligan på DN.se kan man läsa att de svenska internationella patentansökningarna minskar mer än något annat land. Men det totala antalet internationella patentansökningar ökade med 4,8% 2010 och att det är asiaterna som står för denna ökning.

Mathias Loqvist på Awapatent kommenterar:

Det sker en maktförskjutning från väst till öst. Även om många kinesiska företag fortfarande satsar mer på kvantitet än kvalitet så håller de på att lära sig spelreglerna och är mycket aktiva inom telekom men även inom områden som medicinteknik…

Innovation? Skydda småuppfinnarna? Vinst på satsade pengar? Nej, fatta spelreglerna. Fast ett förtydligande av vad dessa spelregler är skulle sitta fint (en gissning är: blockera marknaden för fri konkurrens för att maximera intäkterna för så lite arbete som möjligt under patentets giltighetstid).