Christofer Fjellner är en av moderaternas Europaparlamentariker och är ledamot av parlamentets utskott för folkhälsa. Han är väldigt aktiv inom folkhälsofrågor och under Världshälsodagen häromdagen så skrev han en debattartikel Newsmill agående antibiotikaresistens. Men resonemanget och slutsatserna i artikeln är mer allmänna än vad han själv nog inser så låt oss utgå ifrån att han skriver generellt om läkemedel. I artikeln har Fjellner kommit fram till följande insikt om antibiotika (läs läkemedel):
efterfrågan är gigantisk och ökande, men utbudet minskar trots detta stadigt
Fantastiskt! Det första gången jag ser en person utanför läkemedelsbranschen som kommit fram till ovanstående insikt. För det är helt sant. Eller ja, jag vet inte om efterfrågan ökar, det gör den troligen. Däremot är det helt sant att utbudet minskar och det har den gjort ungefär de senaste 15 åren. Det är inte många utanför läkemedelsbranschen som känner till detta, men så är det och detta har i ärlighetens namn skapat en betydande kris i branschen, en kris som inte många utanför branschen känner till. Men jag kommer återkomma till detta ämne i ett eget inlägg senare.
I alla fall, Fjellners förklaring till varför denna situation uppstått och varför ny antibiotika/läkemedel inte utvecklas snabbt är följande:
Om nya antibiotika snabbt blir verkningslösa på grund av bakteriers snabba anpassning blir det oerhört svårt för ett läkemedelsbolag att hinna hämta hem utvecklingskostnaderna innan produkten blir värdelös. Om samhället å andra sidan kräver alltför restriktiv försäljning och alltför återhållsam användning: vem vill då utveckla nya antibiotika? Vem vill satsa enorma resurser på att utveckla en produkt som antingen snabbt blir omöjlig att sälja, eller som alternativt inte får säljas? Vi har ett närmast perfekt marknadsmisslyckande…
Fjellner ser det alltså endast som ett marknadsmisslyckade (problemet är egentligen mycket mer komplicerat men jag antar att man ska förvänta sig så mycket av gammelpolitiker, som gärna ser alla frågor ur gammelideologiska perspektiv). Men nu har vi alltså en situation där antalet nya läkemedel på marknaden minskar för varje år och Fjellner skriver:
På något sätt måste vi säkra utvecklingen och flödet av nya sorters antibiotika för att kunna möta morgondagens multiresistenta bakterier. Hur skapar vi en struktur och ett regelverk för att läkemedelsbolag ska våga satsa?
Han forsätter med:
Det är hög tid att börja diskutera lösningar och blicka framåt, att se hur vi kan uppmuntra innovation snarare än hur vi begränsar befintliga antibiotika.
Åtminstone vet vi hur innovation inte uppmuntras.
Off topic men måste kommentera på “snarare än hur vi begränsar befintliga antibiotika”. Ska vi uppmuntra innovation så att vi inte behöver begränsa befintlig antibiotika så att marknaden ska ge oss mer antibiotika? Jag blir lite nervös här… (en sak är klar, marknaden kommer inte ge oss ny antibiotika någon gång snart, så låt oss ta det säkra före det osäkra och begränsa antibiotika-användningen även om det innebär att vi då och då får bråka med våra läkare om vilka recept de skriver ut till oss).
Vidare:
Att skapa ett dynamiskt forskningsklimat som gör det lönsamt för Europas läkemedelsbolag att utveckla morgondagens antibiotika är en desto större utmaning. Det blir en komplex mix av incitament, forskningspengar, utbildning och åtgärder som snabbar upp, uppmuntrar och förenklar innovation.
Det funkar inte idag. Nåt är fel. Vi behöver lösa det asap. Men varför är de föreslagna lösningarna exakt samma sak som det alltid varit, bara mer? Kommer mer av samma sak att lösa problemen? Kommer mer och bredare patent, mer pengar och mer utbildning att göra det mer lönsamt att utveckla läkemedel? Kommer dessa åtgärder att snabbt upp, uppmuntra och förenkla innovationen? Svaret är nej, det kommer inte hjälpa. Anledningen är att man inte kan använda gamla lösningar för att lösa nya problem, inte ens om man lägger mer tid och kraft på att använda gamla lösningar. Man kan elda hur mycket man vill, men så länge problemet inte är kyla så kommer det inte att hjälpa.
Vad man bör lägga tid och kraft på är att förstå de nya problem och därefter föreslå lösningar. Jag kommer börja skriva om vad jag lyckats identifiera som de nya problemen i kommande inlägg.