De senaste åren har jag som sagt ägnat nästan all min tid till biohacking. Biohacking är ett begrepp som innefattar väldigt många olika subkulturer, som inte nödvändigtvis har någon gemensam historia eller relation. Ordet har bara kommit att användas av olika typer av grupperingar oberoende av varandra. Inom biohackingen hittar man människor som försöker optimera sin hälsa genom träning och noggrann kost, öppna biolabbar där man hackar bakterier och DNA, grinders och quantified self-rörelsen där man försöker mäta så många olika typer av värden som möjligt av sig själv (vikt, puls osv). I olika delar av världen har olika typer av biohacking börjat dominera, och i Sverige är det främst chippen som är den dominerande biohackingrörelsen. Det är också chippen jag själv jobbat mest med (men jag har även varit med och grundat ett öppet biolabb på Stockholm Makerspace).
Det är få i Sverige som inte har hört talas om chippen och de är konstant ett ämne i medierna (senast idag på TV4 i Efter fem). Tekniken har funnits länge, utan att de flesta egentligen reflekterat över den, speciellt inte på någon djupare nivå, inte heller jag själv gjorde det för några år sen. De senaste åren har jag lagt mycket tid att i skrift och tal förklara tekniken och vad det innebär att ha ett chip i handen. Snabbversionen är att tekniken är Near Field Communication (NFC), och fick sitt genombrott kring millennieskiftet. Innan dess användes föregångaren till NFC, som inte har något bra samlingsnamn, men låt oss kalla det för RFID. Skillnaden mellan NFC och RFID är att NFC har några mer avancerade funktioner, som gör att vissa kallar chippen för smarta. Det är denna teknik som används i bankkorten för att göra trådlösa-betalningar, som används av SL och andra kollektivbolag för busskorten, som används för inpassering till kontor, bostadsbyggnader, gym o.s.v. Man tänker inte på det, men det är en teknik som finns över allt i dagens infrastruktur.
Hur chippen kommer påverka samhället och hur samhället kommer påverka chippen är väldigt svårt att säga, som forskaren som var med i TV4 också påpekade, men en utveckling som börjar bli allt mer tydlig tycker jag är att chippen är en del av större utveckling av smarta hem, smarta cities, IoT-trenden och andra smarta elektronik-trender. Att ha ett chip för chippets skull är ganska ointressant, om man inte bara vill ha ett party-trick. Det är när man kan använda chippen för att förenkla vardagen som det verkligen blir intressant. Till exempel i TV4 klippet demonstrerar de ett elektroniskt lås (ett lås från tillverkaren SALTO för den som undrar), som man kan öppna med chippet. Frågan blir hur långt man kan dra det hela? Det finns helt klart ett intresse bland de som bygger om sina hem till smarta hem att även integrerar chippen på olika sätt. Det finns fler lås än SALTO som fungerar med chippen, till exempel ID Lock från den norska tillverkaren med samma namn, och ID Lock har stöd för Z-wave, som därmed öppnar för en möjlighet att bli en ingångspunkt för chippen i det smarta hemmet. Man kan också bygga saker själv om man kan och vill och hitta på egna lösningar.
Intressant och kul kommer det bli när de stora företagen börjar haka på. Kortbetalningar, kollektivtrafik, passerkort och det personliga smarta hemmet. Allt på ett chip.