Free the Mind

Murar att riva ner i Piratpartiet

with 13 comments

Johanna “Vidde” Julén har sett filmenInte utan min dotter” och kommenterar: “Nu har jag sett den och tänker inte gifta mig med någon muslim. Det tänkte jag inte innan heller”.

Med anledning av terrordåden i Norge, att den skyldige är kristen och att jag är från Iran tänkte jag bara meddela att jag inte tänker gifta mig med en kristen.

Det Johanna skriver känns obekvämt och udda att läsa för mig. Troligen lika obekvämt och udda för “svensk svenskar” att läsa det jag skrev ovan om kristna. Tror inte att Johanna menade något illa med det hon skrev. Tror bara att hon inte har haft tillräckligt med kontakt med muslimer ute i det vanliga samhället och att hennes bild av islam och muslimer bildats av massmedier, de senaste tio årens händelser och samma tidsperiods allmänna hets mot muslimer.

I vanliga fall hade jag som mest skrivit en kommentar direkt under blogginlägget. I detta fall är Johanna en styrelsemedlem i ett parti som väldigt sannolikt kommer anta humanism som partiets värdegrund (om det inte redan gjorts?). Johanna är förvisso för religionsfrihet, men hennes inställning till religion i allmänhet och till islam i synnerhet, samtidigt som hon är en styrelsemedlem i Piratpartiet, gör mig obekväm.

För så här tänker och känner jag: När ett parti har en human värld som mål med sin politik räcker det med att de ledande i partiet (och i förlängningen även dess medlemmar) är för grundläggande mänskliga rättigheter även om de har personliga problem, förlöjligar eller har andra problem med vissa specifika åsikterna eller folkgrupper? För mig duger inte detta. Ska vi föregå som goda exempel på hur världen borde se ut så är det klart störande om man har ledande politiker i Piratpartiet som tycker att kristendom är fånigt och har personliga problem med islam och ständigt håller religion på en armlängds avstånd. För jag menar, vi vill väl inte ha en värld där vi förvisso erkänner varandras grundläggande rättigheter, men där vi fortfarande är uppdelade i “vi och dom och deras åsikter eller värderingar är det fan fel på men så länge de inte bryter mot lagen så får det väl vara”? Jag tror inte att en sådan framtid kommer vara så mycket bättre än den nutid vi lever i. Bristen på förståelse för de som inte tycker och tänker som vi är en av de största problemen mänskligheten alltid haft. Fixar vi inte detta kommer vi alltid att ha problem oavsett hur mycket vi än erkänner varandras rättigheter.

Nu kommer någon att ta upp rasism/nazism/*ism osv. Men jag säger inte här att vi ska hålla med om specifika åsikter eller värderingar. Klart att man kan ha olika åsikter, men när man har personliga problem med vissa specifika åsikter, värderingar eller folkgrupper så kommer man som ett parti med humanism som värdegrund inte att komma långt. Den inställning som borde råda är respekt, förståelse eller acceptans även för de åsikter vi inte håller med om och/eller människor som har dem.

Vad tycker ni? Är det bara mina drömmar som är satta på för höga nivåer? Eller behöver vi sätta högre nivåer för oss själva som personer för kunna göra nåt vettigt av den här världen?

För tydlighetens skull: Menar inget illa mot Johanna. Jag tycker inte att hon har gjort nåt fel i sak. Jag misstänker att problemet är större än en individ och det är därför jag skriver om det, för att känna av läget. Och visst, jag är inte muslim, men jag känner mig lite träffad. Jag är trots allt från det landet den filmen handlar om, som format hennes åsikt. Och jag är tillräckligt snäll för att vara väldigt giftbar, även med kristna och muslimer :). Men i det stora hela handlar det här inte om mig personligen. Finns viktigare aspekter som jag tagit upp.

Ändringar börjar hos oss själva och vill vi riva ner murar behöver vi börja med de som sitter i våra egna huvuden.

Written by floodis

July 30th, 2011 at 3:30 am