Lissabonfördraget är en ja-fråga

Tittar på debatten mellan sverigedemokraternas Sven-Olof Sällström och kristdemokraternas Liza-Maria Norlin om Lissabonfördraget. Jag tror vi alla som är någolunda insatta i Lissabonfördraget funderat på varför politiker som är positiva till Lissabonfördraget inte accepterar ett nej. Jag tror den bästa förklaringen hittills ges av Norlin. För även om den inte är speciellt bra eller är en förklaring så ger det en hint om hur dessa politiker tänker, eller kanske snarare inte tänker.

Dessa politiker säger ständigt att någon folkomröstning kring fördraget inte får ske eftersom att det inte är en ja- eller nejfråga. Som om ett nej-alternativ inte existerar vad gäller Lissabonfördraget. Varför liksom ordna en folkomröstning om det enda alternativet är ja? Det enda som behövs är ju att parlamenten i EU som en formalitet röstar ja. För något annat alternativ existerar inte ens.

Och jag tror att Norlin faktiskt bekräftar just denna ja-inställning i denna videon.

Först säger hon som vanligt att Lissabonfördraget inte är en ja- eller nejfråga och att svenska folket därför inte ska rösta om saken. Axel Gordh Humlesjö ber då henne förtydliga vad hon menar med att det inte är en ja- eller nejfråga och då svarar hon:

“Det jag menar att det inte är en ja- eller nejfråga är som det är med euron då är det ja till medlemskap eller nej till medlemskap /…/ När det gäller Lissabonfördraget då säger du nej till Lissabonfördraget då innebär det ja till en massa andra gamla fördrag som man kanske inte insatt i och funderat så mycket kring. Så vad är liksom nej-alternativet?”

Samma tongångar finns i video med Margot Wallström som blir utfrågad av BBC Newsnights. Den simpla frågan som ställs är “vad som krävs för att döda Lissabonfördraget?”. Men Wallström kan inte svara på den frågan för något sådant existerar ju inte i hennes mentalitet. Det enda som existerar är hur makthavarna kan få det där fördömda ja-et från irländarna.

Så slutsatsen är att Lissabonfördraget för dessa politiker och byråkrater inte är något annat än en ja-fråga. Ett nej till Lissabonfördraget existerar lika lite som flygande grisar och regnfri midsommar. Den har aldrig varit en ja- eller nejfråga och kommer aldrig att vara det. De har inte den mentala kapaciteten att förstå ett nej eftersom att det inte är en nejfråga, helt enkelt.

Ps. Jag gillar definitivt inte Sverigedemokraterna men Sven-Olof Sällström äger Liza-Maria Norlin i den debatten Ds.

3 svar på ”Lissabonfördraget är en ja-fråga”

  1. Saken är den att våra politiker är inte helt ute och reser ur ett lagligt perspektiv. EU:s stats- och regeringschefer undertecknade den 13 december själva fördraget och det är därmed inte en fråga om ett ja eller nej utan att det helt enkelt skall drivas igenom.

    Här i Sverige har vi nyligen insett att vår makt inte längre ligger med vår riksdag på det vis som den låg innan vi rädda för att bli lämnade utanför gick med i EU.

    Lissabonfördraget är inte det sista fördraget som kommer att skrivas, fler kommer att följa och det är upp till oss som medborgare i unionen att se till att den demokratiska nivån bibehålls.

  2. Anya: Bra!

    Mikael: Ja, det ska helt enkelt enkelt drivas igenom och är därmed enbart en ja-fråga. Det är det jag menar.

    Jag tror ärligt att det bara är en bråkdel av svenskarna som har förstått hur lite makt som ligger i riksdagen nu förtiden och ännu färre som förstått att riksdagens makt skulle kunna jämföras med kungens makt om Lissabonfördraget gick igenom. “Riksdagen, hade all makt förr, men är bara något fint att besöka på högtider idag”.

    Det kommer definitivt att komma fler fördrag där varje gör sin del i att öka det demokratiska underskottet i EU. Så ja, vi måste definitivt kämpa för att behålla och återstärka demokratin. Varje dag.

Kommentarer inaktiverade.