KTH suriga på Piratpartiet

Läser på KTH:s webbsida

Med anledning av att Piratpartiet i söndags hade sin valvaka på Studentkåren THS, vill KTH påpeka att lokaler på KTH Campus inte får hyras ut för politiska möten.

Ajdå, så det kan bli… 🙂

Men det är ganska konstigt för KTH äger inte ens den lokalen. Det är KTH:s studentkår THS som äger lokalen. Hur mycket bestämmanderätt har egentligen en högskola över sitt campusområde?

3 svar på ”KTH suriga på Piratpartiet”

  1. Hade blivit ett sjuhelvetes halabaloo om det hade hänt på Uppsala universitet. Här är nästan alla på IT-instutitionen, såväl studenter som personal, är medlemmar i Piratpartiet.

  2. THS äger alltså byggnaden, men äger de tomten den står på? Man skulle kunna tänka sig att de arrenderar tomten av KTH, och i så fall kan de väl skriva in lite vad som helst i arrendeavtalet.

  3. Läkemedelspatent. Jag fann en tänkvärd frågeställning angående detta: Hur länge har man kunnat patentera läkemedel? Detta åtföljt av den logiska och retoriska följdfrågan: Utvecklades inte läkemedel före detta datum?

    Jag har på känn att man inte har kunnat patentera läkemedel under särskilt lång tid. Tyvärr hittar jag ingen handfast info om det.

    Utökningar av det patenterbara området. Alla patentverk världen runt står under en konstant press att utöka området. På sätt och vis skulle man kunna varje avslagen patentansökan för ett misslyckat försök till utökning. Men vilka incitament finns för patentverken?

    Ursprungligen handlade patent om ett val mellan två onda ting. Bevilja monopol eller var utan tekniken. Idag ser det sällan ut på det viset. Hittar man någon teknik som saknas i dagens globaliserade värld, så hittar man också i regel en försäljare som vill sälja till oss. Många av de påfund som inte blir beviljade patent, blir till produkter på marknaden i alla fall. I alla de fallen har patentverket gjort helt rätt. De gånger petentverken avslagit felaktigt, är när en produkt baserad på tidigare okänd teknik inte kommer ut på marknaden trots att efterfrågan finns. Felaktiga avslag är dock så att de knappast finns.

    Patentverket har alltså en uppgift i att både hjälpa och skydda. Hjälpa genom att bevilja tillfälligt monopol på teknik som annars inte skulle bli känd. Skydda genom att inte bevilja skadliga monopol på teknik som redan är känd. Men hur ser incitamenten ut?

    De står under ständig press från ansökare och deras jurister att bevilja. Vilka agerar motsvarande motkraft och vilka konsekvenser uppstår för patentverket om de gör fel? Svar: Någon reell motkraft finns inte, ej heller några konsekvenser att tala om. Därför tolkas patentlagen såsom fan läser bibeln. Gränserna knuffas alltid framåt genom prejudikat, aldrig bakåt.

    När striden kring mjukvarupatenten stod som hetast i Bryssel 2004 så hölls ett tal av en tidigare rådgivare under Clinton, Dr David Martin: Real economic consequences of the non-accountability of the patent establishment. Det är oerhört läsvärt och handlar om precis denna aspekt. Han pekar också på vilket självmål vi gör i förhållande till Asien. Hans slutkläm var färgstark (min fetstil):

    Because the one thing that the financial markets and the one thing that the insurance markets and the one thing that public policy cannot tollerate, is the sovereign immunity from accountability that exists in our patent system. Our patent systems have sovereign immunity from any economic consequence and until that reform happens, Ladies and Gentlemen, we’re rearranging deck chairs on the Titanic.

Kommentarer inaktiverade.